IkaFika

Ojoj! Hade helt glömt bort att jag har en blogg att uppdatera :) Signe tar all min tid och hon är det enda jag tänker på numera :) Min lilla solstråle som betyder allt! Tänk att vi har blivit en liten familj och har så varit i snart 9 månader :) Det är ett härligt liv jag lever, njuter av varje stund tillsammans med mina älsklingar. Det är en fantastisk känsla att få delta i en annan människas liv från första andetaget, att få vara med när hon ler första gången och se henne krypa. Ja, alla de där små sakerna som är så stora steg för en liten person. Jag älskar att få vara med när Signe upptäcker nya saker, smaker, dofter och sin egen kropp. Signe följer med mig överallt. Vi går på upptäcksfärd i naturen och träffar andra barn så att Signe får leka av sig. Vi har så roligt! Jag tänkte att jag skulle berätta hur det gick till när Signe kom till oss, alltså själva förlossningen. Innan läste jag en massa förlossningsberättelser men ingen historia är ju den andra lik, här kommer min, Peters och Signes berättelse :) Hade som många andra föreställt mig förlossningen som ett skräckscenario. Blev glatt överaskad måste jag säga. Det är inga tvivel om att vi kvinnor är skapta för att föda barn. Smärtan var väl det som skrämde mig mest, men det var en smärta som gick att uthärda. Absolut! Läste en så himla bra bok innan, för i slutet byggde jag upp en oro att inte kunna handskas med smärtan. "Att föda utan rädsla" av Susanne Heli tror jag den hette. Den hjälpte mig att slappna av och andas. Låter kanske konstigt men jag var aldrig rädd och upplevde inte att smärtan tog överhand, tror det var mycket tack vare boken. Jag hade över lag en mycket lätt graviditet men sista veckan var det som om allting satte igång på riktigt. Jag kände av ett mycket tydligare tryck neråt och tätare sammandragningar, framför allt på kvällen. Den 7/12 vaknade jag mycket tidigt. Var på Mvc sista gången. Då var "bebis" ruckbar och 39 fulla veckor. Magen hade sjunkt men inte växt. Vi bokade in tid för kontrollmätning för säkerhets skull. Den dagen kände jag en molande mänsvärk hela dagen. Tänkte inte så mycket på det. Kanske var det latensfasen som satt i gång, men den kan ju hålla på i flera dagar/veckor tänkte jag. Gick och fikade med Madde på Espressohouse och på kvällen kollade jag på film med Helena, Lisa och Susanne, "Polarexpressen" :) De kände på magen och "bebis" sparkade vilt där inne. Hade svårt att resa mig och kunde knappt gå men det slog mig ändå inte att det var nära. Jag var ju stor och klumpig, klart det var svårt då! :) Kände också en mycket stark törst! Den 8/12 vaknade jag också mycket tidigt och kunde inte somna om, klockan var runt 05. Var jättehungrig och insåg snart att sammandragningarna ändrat karaktär, nu var de tätare och starkare. Liknade fortfarande menssmärtor men med ett tryck neråt och de kom som en svepande rörelse för att sedan avta. Tanken började slå mig att det faktiskt kunde vara så att vi skulle ha ett litet knyte hos oss inom en snar framtid. I samband med menssmärtorna passade jag på att öva på andningen. Gick på toa ofta. Runt kl 08 började jag klocka, vad jag började ana var värkar, på internet. De kom med allt från 3-10 minuters mellanrum och de var oregelbundna i styrka också. Tänkte att så här kanske det kommer att hålla på i ett dygn. Gjorde inte mycket ondare än stark mensvärk. 10.30 duschade jag och jag fortsatte att gå på toa stup i kvarten. Peter kommer hem och åt lunch och han undrar om han verkligen ska gå tillbaka till jobbet. Jag säger att - "Det blir inga barn i dag!" Kl 14 går jag en promenad, vill få igång processen. Stannar några gånger på vägen och försöker härda ut några starka värkar. När jag kommer tillbaka tror jag att slemproppen går. Ringer förlossningen och frågar om råd. Får informationen att slemproppen inte behöver betyda att jag ska föda snart utan de ber mig stanna hemma så länge jag känner mig trygg med det och vila. Tänker att det är nog bra att jag vilar en stund eftersom jag hade planerat att gå på kvällskursen på högskolan, ville ju inte missa för mycket! Kl 16 åt jag igen (tänker att jag måste samla krafter)och sen la jag mig på sängen för att vila och prova min TENS-apparat som jag hyrt på Mvc. En bra grej för övrigt! Funkar visst inte för alla men jag tyckte den var kanon :) Det dröjer inte länge förrän något knakar till och jag flyger upp ur sängen. Trodde att jag hade satt apparaten fel så att "bebis" protesterade men det var vattnet som gick klockan var då 17! Rev bort alla sladdar och rusade ut på toaletten. Inget Niagarafall men det sipprade ut hela tiden så jag få ta en handduk i byxorna...haha! Ringde till Peter och kunde inte hålla mig för skratt. Han skyndade sig hem och var nog mycket mer nervös än jag. Ringde också till mamma innan jag ringde till förlossningen. Peter ringde till sin mamma och syster. Hade fortfarande inte så ont att jag inte kunde härda ut utan pratade ganska normalt med förlossningspersonalen i telefonen. De sa att jag kunde få komma på kontroll vid 20-21. De menade att vattnet kan gå långt innan "bebis" kommer. Jag sa - "Vi kommer kl 20!" Efter vattenavgången tilltog värkarna och kl 18.30 tog jag en dusch. Det var skönt. Peter gick nervöst runt i lägenheten och visste inte vad han ska ta sig till. Han packade det sista i väskan och tyckte att vi skulle åka. Direkt! Jag fortsatte att använda TENS-apparaten och försökte tänka på att slappna av och andas. Tänkte att det kunde bli en lång process. Kl 19.45 åkte vi in till förlossningen. Då hade jag riktigt starka värkar. Smärtan i bilen var värst. Jobbigt att sitta still! 20.00. Värkarna kom tätt. En BM satte CTG på mig för att kontrollera att allt såg bra ut. Hon ville ta in mig på ett förlossningsrum för att se hur mycket jag var öppen och hon ville att jag skulle testa lustgasen. Jag var då öppen 5 cm, vilket är mycket. Jag provade försiktigt lustgasen. Den luktade konstigt och var ganska trög att andas in. Fick frågan om jag ville ha Epidural, vilket jag gärna ville vid det laget, när värkarna kom. Måste dock nämna att mellan värkarna tyckte jag inte alls att det gjorde ont! Vilket var tur så att jag hade möjlighet att samla kraft inför nästa värk som kom med bara någon minuts mellanrum. Det var ingen lång vila. Fokuserade på en värk i taget. Varje värk varade i ca 1 min. BM berättade att det var en halvtimmas väntan på Narkosläkaren som sätter ryggbedövningen. Jag var tvungen att härda ut. Men tanken på att jag snart skulle få bedövning gjorde det hela lite lättare. Peter masserade. BM förberedde under tiden för Epidural och frågade sedan om jag behövde gå på toa eftersom det kan vara svårt att känna om man är kissnödig när Epiduralen verkar. Det ville jag. När jag väl satt där på toaletten började jag spontant att krysta. BM utbrister - "Ska du börja krysta NU!?" -"Inte vet jag", utbrister jag tillbaka. Aningen hög på lustgas märkte jag ändå hur stressad hon blev...haha! Hon ville undersöka mig igen. Jag var öppen runt 8 cm. Narkosläkaren hade inte kommit och BM bestämde att jag inte skulle få någon bedövning! Jag fick panik, milt sagt. Ingen bedövning!? Hon lugnade mig med att det värsta redan var över och skulle man sätta Epidural nu skulle den ändå inte ta bort krystvärkarna. Mitt i allt var det personalbyte. Jag fick en ny, jättegullig BM. Hittills hade jag stått upp hela tiden och stampat i golvet när värkarna kom. Hade TENS och lustgas hela tiden som vi höjde i styrka allt eftersom. När jag började krysta fick jag lägga mig på sidan och hej vad det gick...haha! Jag gjorde allt som BM bad mig, ville bara ha ut "ungen"! Rätt som det var slank hon liksom bara ut, kl 22.22 den 8e december, fyra dagar för tidigt :) BM höll upp Signe och frågade om vi såg vilket kön det var. Jag fattade ingenting först så hon fick tala om för mig att jag hade blivit mamma till en liten flicka. Min finaste lilla tjej! -"Det är Signe!" Utbrast jag :) (Därefter kom moderkakan som vi senare fick titta på, ganska häftigt). Fick upp henne på mitt bröst och det var så himla overkligt! Vilken känsla! :) Hon vägdes och mättes, 2675g och 48cm. Vi firade med cider och smörgås och en kopp varm choklad :) De flaggade för Signe på hennes födelsedag och det var bara vi i hela världen, tiden stannade :) Vi ringde våra föräldrar. Signe ammade för första gången. All smärta var som bortblåst. Det var detta vi kämpat för. Näst sista krystningen var jobbigast annars gick det hur fint som helst kan jag såhär i efterhand konstatera. Fick sy ett stygn vilket inte kändes alls och som jag inte haft några besvär med efteråt heller. Efter ett tag fick jag ta en dusch. Härligt men ack så trött jag var! Orkade knappt stå på benen. Jag fick åka rullstol till BB (EVA-avdelningen) med Signe i famnen :) All personal var helt underbar. De två första nätterna sov jag i fyrbäddsrum så Peter fick sova hemma. Gissa om jag kände mig ensam och osäker första natten, sov inte en blund, saknade Peter och låg hela natten och tittade på en docksöt liten Signe. Peter kom igen på morgonen. Kändes konstigt för honom också att behöva sova hemma. Dagarna rullade på. Vi lärde känna Signe snabbt, lilla grodan :) Fick eget rum de två sista nätterna och det var verkligen skönt att ha Peter där hela tiden! Gick runt i deras stora fula skjortor mest hela tiden och deras fantastiskt snygga trosor ;) Alla gjorde det, hade packat alldeles för mycket. Det enda som besvärade mig efter förlossningen var att jag hade sån fruktansvärd träningsvärk...haha, kunde knappt sitta. Fick kämpa en del med att få amningen att komma igång, pumpade och matade Signe med sked om vart annat. Så mysigt när vi till slut, den 12 december, fick ta vår lilla tös och åka hem :) Så stolt mamma till en så underbar liten tjej, min tjej! :) Den dagen då vi åkte hem var en sån där perfekt vinterdag. Solen lyste och det var massor med snö och bitande kallt. Signe syntes knappt under alla lager av kläder :) Så liten! Hemma kom vi till rätta ganska fort. Allt kändes så naturligt och som om Signe alltid funnits hos oss. Men dagarna går alldeles för fort! Den första tiden hade vi mycket besök. Alla ville titta på nytillskottet, och som stolta föräldrar kunde vi såklart inte neka någon att komma på besök :) Några tyckte att Signe var den sötaste bebis de någonsin sett. Jag och Peter höll självklart med! :) Nu har det gått snart 9 månader sedan vi kom hem och Signe har vuxit och lärt sig en hel massa nya saker. Jag älskar att vara mamma och väntar med spänning på alla nya upptäckter tillsammans med min underbara dotter! :)

Oj vad tiden går! Har varken haft tid eller ork att skriva. Tänkte jag skulle ta hela historien men det får bli en annan gång...

Sitter nu här och kan inte sova, vaknade klockan sex med världens hunger. Ska till barnmorskan klockan tio. Undrar så om lillen har fixerat sig ännu. Är ju inne i vecka 40 nu och på söndag är det BF. Får se hur länge det dröjer men jag har haft en del känningar den senaste tiden. Tätare sammandragningar, speciellt på kvällen, en stickande känsla och tryck neråt.

Tjohoo! Nu är det äntligen jul :) Jag älskar julen och allt som hör den till. Nu har vi även turen att det har kommit massor med snö och visst brer det på känslan av julstämning en aning. Igår var jag och Lisan på Överby och tog en första shoppingrunda i julruschen. Kom hem med lite av varje. På kvällen blev det glöggmys hemma hos oss.

Hej och hå!

Hjälp! Jag har drabbats av den förskräckliga sjukdomen "Paltkoma"! Att jag aldrig lär mig! Två gånger på fyra dagar har jag nu kommit i detta tillstånd då jag äter tills jag nästan spricker och måste gå och lägga mig för att jag inte orkar ta mig för någonting. Till saken hör den att jag har inte tid att vila, måste skriva på min examination. Däremot verkar det vara en vilde i min mage så det är ju positivt att någon av oss har lite energi till övers.

Har inte en ledig stund denna veckan. Har jobbat hela helgen och nu är det bara skola som gäller. Imorgon ska jag ut till min praktikplats och hålla i en utomhuspedagogisk aktivitet, hoppas vädret håller i sig. Har haft sådär superfint höstväder nu ett tag. Träden är så vackra när solen skiner och det är friskt och skönt i luften. I veckan som gick fick vi oss även en titt på den nyanlända lilla krabaten Knut. Åh vilken sötnos! Tänk att de är sådär små =) Längtar tills våran stjärna tittar ut! Under tiden vi väntar har jag bokat in mig på vattengympa i Vänersborg för gravida. Det är en barnmorska som håller i det så det ska bli väldigt spännande och skönt att få röra lite på sig. Dessutom får jag sällskap av Sabina.

Idag fick jag det glädjande beskedet att våra goda vänner Madeleine och Jonas fått en liten pojk. Är så glad för deras skull. Stort grattis! Längtar tills man får träffa den lille skrutten. Om lite mer än två månader är det vår tur =)

Nu har jag och bebis gått in i vecka 30. Känns som att tiden hit gått väldigt fort men att det nu börjar gå långsammare. Tänker och längtar så mycket. Blir påmind mest hela tiden av sparkar, sammandragningar, svårt att sova osv. Igår var jag och Peter på Ikea eftersom vi tyckte det var dags att fixa en större säng till oss. Provade ut en som vi tänkte beställa på nätet. Funderar på om det blir trångt i vårt lilla sovrum bara...

Idag har jag träffat Lisa, Sussi och Gabriella över en mycket trevlig lunch på stan. God thaimat och en hel del snack om framtiden blev det. Fick reaktioner på min mage så som "-Oj, vad stor du har blivit!" och "-Om du är så här stor nu, hur stor är du då om tre månader?". Ja inte vet jag, men nu känns det i alla fall att man är gravid! Tycker att magen är fin än så länge, en lagom kula =)

Idag gick jag upp när Peter stack iväg till jobbet. Har svårt att ligga kvar när jag blir väckt. Att sova över huvud taget är inte alls lika skönt som förut. Måste ligga på sidan eller på rygg (brukar sova bäst på mage) och springer på toaletten stup i kvarten!

För övrigt så har jag kommit igång med skolan och det är därför jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen. Ska försöka bli lite bättre på det nu de sista tre månaderna. Tänk att jag redan gått in i vecka 28 och tredje trimestern! Är det nu man kallas höggravid? Känner mig verkligen mycket klumpigare och blir lätt trött och anfådd. Inte det smartaste att välja en kurs i utomhuspedagogik kanske...Det har blivit mycket exkursioner ute i naturen, långa promenader över stock och sten. Det känns i ben och rygg när man kommer hem. Dessutom läser jag en kvällskurs på onsdagarna. Det är kul men tar på krafterna. Det positiva är väl ändå att jag kommer ut och rör på mig =) Hittills har jag gått upp ca 10kg och det lär väl bli mer. Äter i princip dygnet runt så vi kan ju hoppas på att bebis är välmående där inne. Naveln har börjat puta ut och jag ser inte längre mina fötter när jag står upp...haha!

Jag och kulan =)

Idag har jag och Peter besökt Mvc för första gången efter semestrarna. Det var ett tag sen sist men nu blir det oftare. Spännande att vi fick lyssna till barnets hjärtljud, det tickade så fint =) Barnmorska mätte magen också och allt såg fint ut. Var inställd på att jag skulle få börja med järntabletter, har aldrig hört någon som inte behövt det, men värdena såg så bra ut att jag slapp. Nu blir det till att skicka in moderskapsintyg till försäkringskassan ifall vi ska få några pengar. Bokade även in oss i en föräldragrupp. 

För övrigt håller jag på att fixa och dona med det mesta. Reser snart till Bryssel så det blir lite och packa. Syster vill att vi köper med oss lite varor som de inte hittar i Belgien. Förbereder mig för skolan också, måste beställa böcker, se över schema och boka tid med en studievägledare angående studieuppehåll. Det händer också en del på boendefronten. Visningar hit och dit. Idag vill Lundqvist att vi kommer och tittar på en trea på Olof Palmes gata och meddelar de om vi är intresserade snarast. Dessutom blir det en till visning av en bostadsrätt på Gryningsvägen.

I veckan som gått har jag tagit steget in i en för mig helt ny arena. Nämligen Traderadjungeln. Blev fast nästan direkt. Har hittat en hel massa fina kläder till Bebben som jag har lagt bud på. Nu återstår att se om det kommer något i brevlådan =) Tur dock att jag inte har så mycket ledig tid framöver att lägga på detta nyfunna intresse, eftersom det kräver att man har pengar att betala med, något som jag inte har så gått om nu när utgifterna börjar bli fler. Peter skojade och sa att om jag hade samma intresse för aktier skulle jag blivit en riktig börshaj. Kanske det...haha. Vagn och säng har vi i alla fall beställt nu från Babyproffsen, känns skönt att ha det avklarat!

Med tanke på ekonomin. Har varit duktig och lagat mat till Peter hela vecka så att han skulle slippa äta ute på lunchen nu när jag har varit hemma och inte haft något bättre för mig. Känner mig som en riktig hemmafru...hihi. Hade önskat att jag skulle fått lite mer jobb men det har endast blivit en dag denna månad hittills.

Idag började Peter arbeta igen efter fyra veckors semester. Synd att vädret varit så dåligt. Det har bidragit till att vi varit mycket mer hemma än vad som var planerat i början av sommaren. Har mest blivit små dagsutflykter till diverse ställen, små promenader, matlagning och cafébesök. Tex en tur till kusten och Ljungkile i veckan som var. Där tog vi årets första salta bad =) Det var underbart härligt. Därefter blev det grillning hos Madde och Jonas.

Eftersom jag inte uppdaterat min blogg sedan innan Ullared följer här en sammanfattning:

Peter var måttligt road över att gå på GeKå´s i fyra timmar, men han härdade snällt ut. Fick köpt en del saker till bebben men ack så fel jag hade. Trodde att jag skulle stilla mitt shoppingsug för ett tag men det har bara blivit värre! Numera är affärer för barn och deras föräldrar det roligaste som finns. Ett nyupptäckt intresse farligt nära att utvecklas till ett beroende. Ett tecken på detta skulle kunna vara i natt när jag drömde om bebiskläder hela natten. Till min lättnad verkar det som att mamma också delar mitt intresse, vilket kan vara bra för våran ekonomi =)

Sov en natt i Falkenberg men det stormade och regnade hela kvällen så vi spenderade tiden i hytten, kollade på film och åt pizza bara jag och min älskling. Riktigt mysigt =) Dagen därpå strosade vi runt lite längst stranden, åt glass och begav oss hemåt längst kustvägen, en liten "miniroadtrip". Stannade till och åt lunch i Varberg och gick på bio i Göteborg. Var inte hemma för än sent.

Glommen

Har blivit en del grillning i Västergärdet, Betty Backs park och Öresjö. Har varit i Vänersborg vid två tillfällen och på Torp i Uddevalla. Har även fått till en liten kräftskiva med tjejerna. Det börjar ju bli tradition att samlas hos Elin i Takan och njuta av dessa delikata små sjöodjur. Elin anordnade även en tävling där man skulle samla grodor som var mycket underhållande. Jag var den enda som fann en groda men Peter var snabb nog att ta den ifrån mig innan jag hann fånga den. Senare på kvällen fick jag snällt gå och lägga mig på en säng för då skulle minsann mina kära vänner känna på min mage, de hade nämligen fått nys om att den lill* krabaten hade börjat röra på sig där inne. Lillen fick nog scenskräck. Det blev i alla fall en mycket lyckad kväll om än några vänner som vart lite besvikna.

 

 

 

En annan rolig aktivitet som man kan sysselsätta sig med när man är gravid och uttråkad är att åka till Leklandet. Fick med mig Madde och Otto till detta paradis för barn. Konstaterade ganska snabbt att det inte var paradiset för gravida. Otto drog med oss upp och ner genom diverse klätterställningar och det tog inte lång tid innan både jag och Madde var helt dysvettiga och utmattade och var tvugna att sätta oss och äta var sin smörgås och fylla på vätskereserverna. Dröjer nog ett tag innan vi åker dit nästa gång...

Tycker inte att vi gör annat än springer på visningar hit och dit. Nu har jag och Peter anmält intresse hos flera olika hyresvärdar och väntar tålmodigt. Samtidigt har vi ögonen öppna för bostadsrätter och hus som dyker upp i området. Under två veckor har vi nog tio visningar som vi har varit på eller ska gå på. Får hoppas att det nappar snart.

I helgen blir det inflyttningsfest hos David och Janet och i nästa vecka blir det ett besök hos barnmorskan och sedan reser vi till Bryssel. Ska bli jätteroligt att se hur syster har det =)

Annars börjar jag faktiskt längta efter att börja skolan igen. Behöver lite struktur och något vettigt att göra. Tråkigt att gå hemma när andra jobbar...

 

 

 

 

 

 

Usch vad jag blir deppig när det regnar! Har hållt mig inne och surat hela dagen. Igår var vi ute i husvagnen som Peters föräldrar har utanför Brodalen. De hade lovat sol men vad fick vi? Inget annat än moln. Trots detta blev det en lyckad dag. En båttur i den lilla motorbåten på ett vatten som var alldeles blankt och grillad lax med färskpotatis och romsås på eftermiddagen. Dagen avslutades med en promenad längst strandpromenaden i Lysekil, och där var solen minsann! =)
 

Idag gick jag in i vecka 21, vilket betyder att jag gjort precis hälften av graviditeten =) Oj oj oj...inte långt kvar nu...hehe. Dessutom kan jag inte vara lyckligare för nu är min älskling hemma igen. Berättade för honom idag att jag hade gått upp hela fem kilo, men han tycker bara att jag blir vackrare och vackrare. Finns ingen bättre än han, min solstråle!

Hallå där inne?!

Tiden den bara rullar iväg när man är ledig! Nu har jag haft semester i en vecka redan. Förra helgen var det Fallens dagar som gällde och jag och Peter hade såklart fest. Blev mycket livat som vanligt på våra fester då det alltid lyckas komma så mycket folk, men trevligt var det. Kan dock konstatera att män, som väntar barn, och alkohol inte går ihop...haha! Fick även träffa en av Peters bättre kompisar, Jimmy, som jag aldrig träffat förut. Har bara inte blivit så då han bott i Stockholm en längre tid.

I måndags blev det grillning hemma hos Elin Egnell då Jocke fyllde 25år, stor kille den där Jocke =) Tisdagen spenderade jag och Peter med tvätten i tvättstugan och vi hann även med en husvisning i Strömslund, men det var inget objekt av intresse. I onsdags fick vi för oss att vi skulle ta en sväng ut till Hunnebostrand eftersom det var så skönt väder och det måste varit veckans underbaraste dag! Det kändes verkligen att vi hade semester när vi strosade runt bland klipporna och båtarna och bara njöt av varandras sällskap, sol och god räkbaguette....en höjdare!

Sedan i torsdags har jag varit hemma ensam då Peter åkte till Berlin med grabbarna. Han kommer hem i natt och det måste vara hormonerna som spelar mig ett spratt men jag har inte saknat någon så mycket i hela mitt liv tror jag. Varje dag känns som en evighet och jag bara längtar tills jag får krama om honom igen. Kan inte sova på natten eftersom han inte är här och oroar mig för saker som kan hända, känner mig helt maktlös. Har i alla fall sällskap av plutten i magen, på kvällarna ger h*n sig tillkänna =)

I torsdags var jag bara hemma och fyllde upp frysen med diverse matlådor samt cyklade iväg på en husvisning i Skoftebyn. Inte heller detta hus var något för oss. I fredags tröstade jag mig med en shoppingtur i Göteborg och handlade en hel del nya mammakläder. Inte någonting till lillen blev det. Såg en hel massa söta babykläder men jag visste inte riktigt vad jag skulle köpa och de kläderna som jag fastnade för var alldeles för dyra. Snart får det nog bli en sväng till Ullared =)

Igår var jag duktig och hjälpte mormor med städningen och skulle även diska lite tänkte jag i sista sekunden. Lyckades dock slå sönder ett glas och skar mig i stackars lillfingret ganska illa. Blodet sprutade och tack och lov att jag kunde hålla mig lugn för mormors skull, hon blev stirrig så det räckte ändå. Blev yr så jag fick sätta mig och ringde mamma för att rådfråga vad jag skulle göra. Det slutade med att hela familjen var samlad hemma hos mormor för att plåstra om mig...haha! Nu har jag ett fint "litet" bandage =)

Idag har jag haft fint besök av Anna från Göteborg. Det blev lunch på den nya indiska restaurangen på Storgatan, var riktigt nöjd med maten och servicen, kommer säkerligen att gå dit fler gånger. Nu ska jag nog slänga på en film. Voddler är det bästa som hänt på länge, när man är trött och nere är det bara att leta rätt på en romantisk komedi och sätta sig tillrätta i soffan...

Igår var jag ledig men ack så trött jag var. Sov till elva och tog även en middagslur mellan fyra och fem, ändå gick jag runt som en zombie hela dagen. Jag lyckades i alla fall att ta mig till frisören...äntligen! Det behövdes verkligen, huh vad jag såg ut! Tog mig även en sväng till Överby och köpte min första body till lillen. En enkel vit omlott blev det. Hade tänkt hitta något på rean men blev såklart till normalpris. Kvällen spenderade vi hos Madde och Jonas där galna Otto underhöll oss hela kvällen...

Tjohoo!

Solen skiner och jag är ledig imorgon =) Ikväll ska jag ta med mig Lisan och gå på bio och igår blev det ytterligare kalas för Camilla och Madde. Men nu måste jag ju bara berätta vilken bra start på veckan jag och älsklingen har haft. I måndags var vi på vårt första ultraljud vilket var hur mysigt som helst. Äntligen har min inneboende givit sig tillkänna. Fick se den lill* guppa omkring där inne och vinka till oss. Fick fyra fina bilder med oss hem. Till råga på allt, idag när jag satt på balkongen för bara en liten stund sedan kände jag tre kanske fyra sparkar! De första som jag är helt säker på. Tryckte försiktigt mot magen på det stället där jag kände sparken och fick svar ytterligare några gånger. Det är helt fantastiskt, är superlycklig nu. Hoppas Peter kommer hem snart så jag kan berätta =)

Våran plutt

Värmeböljan har slått till i landet. Härligt! Och jag är ledig =) Helgen bjuder på hela tre kalas. Igår var det mormor som fyllde hela 86 år, grattis till henne! Idag blir det 30-årsfest i Göteborg då vi är bjudna till Tony och Anna. Peter har fixat med bästa presenten...haha! Tre ankor till en familj i Indonesien ska Anna få. Hon kommer att bli såå glad. Ja vi får väl se. Men vad ska man egentligen ge bort nu när folk börjar bli gamla och redan samlat på sig allt?? Det blir lättare att köpa någonting till lilla Moa som fyller år i morgon.

Gårdagen blev mycket lyckad då det blev grillning, femkamp och musicquiz med Peters arbetskamrater. Idag ser jag fram emot en lika lyckad dag och kväll då vi nu är på väg till stugan i Falkenbeg för lite sol och bad innan det bär av till Göteborg.

Falkenberg för ett år sedan